Om Pepparrot

Pepparrot tillhör de korsblommiga växterna av familjen Cruciferae. Dess närmaste släktingar är senapsväxter, kål och raps. Pepparroten är en tålig flerårig växt med stora långskaftade våpiga blad. Den blommar med små vita blommor på långa toppställda klasar.
Det är dock roten man främst är intresserad av. Roten är lång, gulvit, köttig och innehåller eterisk olja med glykosider, enzymer och C-vitaminer. Skalad och nyriven avger den smak och doft som är såpass skarp att den kan få ögonen att tåras.

I Maj sker planteringen av rotskotten. 4-6 veckor efter planteringen "omskolas" plantorna. En efter en plockas rötterna upp och rensas från sidoskott. Därefter omplanteras roten horisontellt. Detta är för att den inte ska växa på djupet utan istället bli längre och kraftigare. Dessutom underlättas skörden. Upptagningen sker i oktober, november eller tidigt på våren innan plantan börjar spira. Skördar man efter första frosten får roten skarpare smak. Rötterna förvaras i jord eller fuktig sand tills dess att de ska användas. Vid skörden tar man även tillvara de små rotskotten, som utgör nästa års utsäde.

Pepparroten är omgiven av mystik i historien och påträffas ofta i trolldomsmedicin. Från 1200 talet finns uppgift att om man gnider fröna mellan händerna, kan man ta i huggormar utan risk. Pepparrot är enligt gamla skrifter bra mot skörbjugg och vattusot. Den har också ansetts som ett verksamt febernedsättande medel inom folkmedicinen. Dessutom skulle man alltid ha en bit pepparrot i portmonnän, då skulle man aldrig sakna pengar.